Hår-Minne-Hår

Under flera år har jag tecknat och målat hår, ofta i form av flätor. Hår består av keratin, celler som dör så snart de lämnar hårsäcken. Trots detta har denna pälskvarleva en oerhört stor betydelse för oss. Hårets betydelse och dess acceptans varierar kraftigt mellan olika kulturer och inom alla religioner finns det föreskrifter eller traditioner som reglerar hur håret ska bäras eller hanteras. Håret kan symbolisera olika saker beroende på kulturella och religiösa kontexter, och det kan ha både praktiska och symboliska betydelser för individer och grupper runt om i världen.

Vad betyder hår för dig? och har du något minne du vill dela med dig av? Om du gör det så kommer jag att använda mig av din berättelse i andra sammanhang, du får gärna berätta vem du är, men vill du vara anonym så går det också fint. Här kan du dela ditt Hårminne

21 svar till “Hår-Minne-Hår”

  1. Jeff skriver:

    My hair has always short, but during Covid, I finally grew it out. After 18 months, I finally got tired of its length and shaved it off. Although it was easier to manage, I had some regrets about cutting it and missed some aspects of longer hair.I now get it cut every 18 months, a way to enjoy long hair and short hair.

  2. Julie Shipp skriver:

    I remember my first hair cut. It was always long and my Mom would just trim it. I was about 10 years old. And mg cousin was 8 months older than me and we went together. My grandma owned a hair salon so we went there and we saved our hair in little bags because we weren’t quite ready to let it go.
    This is fun, now I’m remembering all my different hair cuts. When I change so does my hair.

  3. Marian Powell skriver:

    My parents would not allow me to cut my hair as a young girl because of rigid gender roles/expectations. I remember knowing that it would turn out badly, but choosing to forge ahead and chop off my side ponytail. My hair couldn’t be kept long after that! It was one of my first acts of rebellion against ideals that always felt wrong to me!

  4. Samdra skriver:

    När jag var 14 blev jag ständig mobbad för mitt långa mörka spikraka hår; kallad. Indianen.
    Jag klippte håret kort, permanentade och ( köpte ny autfit’),
    plötsligt ändrades synen på mig..
    Jag kunde välja. Jag blev starkare och jag valde; bort mobbarna.

  5. Per-Erik Fasth skriver:

    Kanske är detta minne ett av få från herr eller så…
    Det vet jag ej. Mitt minne tilldelar jag dig som läser i detta nu. Det är inte så gammalt, men det är inte från i år.
    Mitt hår ska sparas ut är det tänkt och minst axellångt eller längre… det är inte bestämt. Visst, jag trivdes i 2023 års frisyr och nu kommer det bli lite mer bestyr… för att det ska bevaras fräscht, det kommer i alla fall ta längre tid att forma ett hårsvall som gör det bättre.
    Jag minns inte exakt när jag tog beslutet. Sist i frisörstol var i slutet av förra vintern. Låt oss upptäcka det vackra med ett längre hår, både du och jag, detta år.

  6. Mårten Nilsson skriver:

    När jag skulle klippa min kompis råkade jag klippa luggen för kort. Han fick raka av hela håret för han såg så märklig ut.

  7. Jonas persson skriver:

    Jag minns när jag hade hår! Jag jobbade i skogen och håret fastnade i granarna. Håret stod åt alla håll. Nu är huvudet slätt.

  8. Maiken Nilsson Falkholt skriver:

    När jag var nio så klippte jag mitt hår jättekort och hade det i sidbena så många främlingar och så jag träffade trodde att jag var en kille😅😅 jag har aldrig haft längre hår än till axlarna typ (är 14) och nu sparar jag längre

  9. Charlotta skriver:

    Jag var 18 år och färgade mitt (naturligt) blonda hår kolsvart. Strax därefter skulle jag ta foto för nytt pass och var helt på det säkra att jag skulle vara svarthårig resten av livet. 2 veckor senare blonderade jag mitt hår.

  10. Grethe Nedrebø skriver:

    Hår er en del av min identitet. Hvis håret mitt er stygt føler jeg også meg stygg.

  11. Amanda skriver:

    Jag var tio. Skulle gå på kalasdisco. Nya jeans. Bad mamma att fläta mitt hår. Kommer ihåg hur hon gick från pladder till tystnad. Kände hur hon försiktigt kände i runt min hårbotten. Ägg och löss i mina långa flätor. Illaluktande lusmedel och hård, hård luskam istället för kalasdisco.

  12. Lisa skriver:

    Första gången jag såg en kvinna med hår under armarna. Jag åkte tåg, hon hette Hanna. Vi var feminister och jag beundrade henne. Plötsligt höjde hon sina armar och jag såg hennes håriga armhålor. Jag var fascinerad! Imponerad! Sådär cool ville jag också vara!

  13. Annie skriver:

    Varje dag borstar jag numera håret. Det är så långt att några dagar av utebliven borstning gör håret tovigt. Varje gång jag borstar det fastnar en ansenlig mängd i borsten. Istället för att slänga det sparar jag håret som släppt i en särskild påse. Under flera år har jag ägnat mig åt denna procedur men jag vet ännu inte vad jag ska använda håret till.

  14. Fariba Ferdos skriver:

    Håret är centralt i Iranska kvinnornas kamp för frihet. Rätten att visa sitt hår., med Kvinna Liv Frihet som slogan.

  15. Anonym skriver:

    Hår betyder så mycket för mig. Älskar att göra olika fina frisyrer, att vara kreativ och bästa hårminnet är när jag gjorde utbakad fläta och inbakad fläta för första gången på mig själv och fick göra det på vänner/familj. Själv har jag även en virvel långt fram vid huvudet så det har varit speciellt för mig när jag var liten och hade lugg, passade inte i det.

  16. Alli Hannad Osman skriver:

    Hår är som make up

  17. Lawand skriver:

    Mitt hår betyder mycket för mig jag fixar till det innan jag drar ut

  18. Anonym skriver:

    Min syster var hårfrisörska, jag hade en Aladdin sane,Bowie frisyr. Jag var stolt över min syster och mig.

  19. Sara skriver:

    Spenderade större delen av min barndom i protest mot mitt ”änglahår”. Min mormor trodde jag kunde bli Ronnebys lucia, förstod inte att det var en popularitetstävling. I tonåren färgade jag det hennarött och svart tulpan, senare blev jag en sån person som hade dreads. Efter åratal av att blivit påtvingat en personlighet framlever nu mitt änglahår sin medelålder på samma vis som mina äldre kvinnliga släktingars hår: som en ganska fjösig historia, för tunt för att göra frisyrer med, ibland i uppror, som en motvillig och nordiskt protestantisk gloria.

  20. Anna Bäck skriver:

    Övergav grannen tant Ingegerds salong med 50-tals inredning för en riktig salong. Drömde om permanentade slingor som i Jane hellen reklamen. Det blev tuggummitrassel. Kort hår är också bra.

  21. Helene skriver:

    Lukten av permanentvätska, halkiga känslan av träskor som kanar på ännu inte bortsopat avklippt hår i alla nyanser.
    Ta bara lite, men mamman vill se ögonbrynen. Håret får växa sig hur långt som helst. Men luggen ska tuktas och ansiktet synas. Luggen blev alltid för kort

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *