Strax innan pandemin fick OTALT projektmedel från Kulturbryggan för att arbeta med en berättelse från 1940-talets Arvika, där åtta kvinnor ställdes inför rätta för fosterfördrivning. Liksom otaliga kvinnor före och efter dem, hjälpte de varandra att ta makt över sina egna liv genom att göra abort. Jag har valt att göra åtta porträtt med hjälp av det arkivmaterial och de möten gruppen gjort med släktingarna.
Under ett och ett halvt år har vi grävt i arkiven, läst rättegångsprotokoll, släktforskat och dykt ner i aborträttens historia och samtid. Vi har också gjort hembesök hos och samtalat med släktingar till kvinnorna och låtit dem möta sin egen familjeberättelse.
-
Linolium och boktryck 30 x 40 cm
Ester Ekstedt drev bageri i Arvika tillsammans med sin man. Hon dömdes till ett års straffarbete för fosterfördrivning och delaktighet i fosterfördrivning, men hann inte avtjäna sitt straff innan hon dog i diabetes 1944.
-
Asta Olsson (1907-1980) bodde på Fågelvägen i Arvika och arbetade i hemmet. Hon överfördes till Växjö fängelse för sinnesundersökning efter rättegången 1943, och satt sedan på sinnessjukhuset i Växjö i ungefär ett år, innan hon släpptes fri under övervakning. Hon bodde i Arvika fram till sin död 1980.
-
Inez Mört (1911-1992) var syster till Asta. Hon bodde i Gävunda i Dalarna och fick hjälp att göra abort när hon var på besök hos sin syster i Arvika. Hon dömdes för anstiftan av fosterfördrivning men fick villkorlig dom.
-
Svea Österberg (1909-1996) var svägerska till Asta och Inez. Hon ställdes inför rätta för att ha låtit Asta hjälpa henne avsluta en oönskad graviditet, men frikändes då rätten inte kunde bevisa att det var abortförsöket som lett till att hon fick missfall.
-
Elsa Olsson (1899-1979) delade ett rum och kök på Torggatan med sin man och fyra barn, och försörjde sig genom diverse städjobb. Hon dömdes till tio månaders straffarbete för fosterfördrivning, och satt på Straffängelset i Karlstad 1944-1945. Elsa skilde sig sedan från sin man och flyttade till Stockholm.
-
Signe Gustavsson (1911-1979) fick sitt första barn när hon var 18 år, och fick klara hemmet och barnen själv när hennes man var på sjön. De var aktiva medlemmar i Kommunistpartiet och umgicks mycket med Asta och hennes man. Signe dömdes till fosterfördrivning och delaktighet i fosterfördrivning, men fick villkorlig dom.
-
Elvine Höglander (1907-1985) bodde granne med Asta på Fågelvägen. Hon dömdes för anstiftan av fosterfördrivning efter att ha fått hjälp att göra en abort, men fick villkorlig dom.
-
Ester Jansson (1918-1994) hade arbetat som modist både i Stockholm och Ulricehamn men drev efter krigsutbrottet sin rörelse från föräldrahemmet på Viksgatan i Arvika. Ester fick hjälp att göra en abort av Asta och Elsa, och hamnade därefter på sjukhus i några dagar. Hon dömdes för anstiftan av fosterfördrivning men fick villkorlig dom. Ester flyttade till Kanada i slutet av 1980-talet.